Jag letar efter en länk till UNT för fyra år sedan, men den tycks borttagen.

För fyra år sedan idag, den 14/7 2012, publicerades min debattartikel i UNT. Den handlade om min oro över vad som skulle hända med oss alla patienter som fått cancer i bukhinnan. Akademiskas kirurger fick inte skicka remisser till UCC - Uppsala Cancer Clinic - till Haile Mahteme som var den ende då som tillsammans med sitt team, kunde operera oss med varma cellgifter direkt i magen, och i bästa fall ge oss flera år av ytterligare liv.

Vi kan se detta som ett stort svek mot alla sjuka och ett svek mot den fantastiske man, människa och specialist som av hela sitt hjärta ville hjälpa oss. Istället drev landstinget genom sitt agerande verksamheten och honom i konkurs. Detta debatterades länge och väl i media, men politikerna och sjukhuschefen ville inte ge sig. De vägrade låta Haile hjälpa patienterna. De ville bestämma att patienterna skulle behandlas på Akademiska med mer traditionella metoder.

För min del blev det så lyckligt att jag på privat väg (med hjälp av många vänner som samlade in pengar) kunde opereras av Haile med team, trots avsaknad av remiss.

Men hur har det gått för alla andra?

Jag har hittills levt fyra år ytterligare. Min cancer är nu i ett obotligt stadium och ingen vet hur mycket tid jag har kvar, men jag är oerhört tacksam för att ha fått dessa år och jag ville så gärna att alla självklart skulle få samma chans.

Vi som har cancer vill leva så länge vi kan ha ett fint liv.

Här är länk till Meddelande från SOF, nr 5/2014. (Tidskriften är officiellt organ för Svensk Onkologisk Förening.)

Numret av tidskriften handlar till stor del om UCC - uppgång och fall. Läs "Redaktörens rader" och de båda artiklarna.

Nina Cavalli Björkman funderar i "Redaktörens rader" över sin vardag som onkolog och hur tiden ska räcka till för att hitta second opinion-läkare och remittera vidare, när patienter och anhöriga önskar det, nu när UCC - Uppsala Cancer Clinic - inte längre finns.

I sin stora artikel berättar hon vidare om kirurgen Haile Mahteme och hans arbete först på Akademiska sjukhuset, sedan på UCC. Och hur Uppsala läns landsting agerade.

Om UCCs historia och verksamhet (uppgång och fall) skriver också Lars Påhlman, professor emeritus i kirurgi, i samma publikation. Läs mer om hur det gick till med landstingets agerande och den kartellbildning som ledde till konkursen.

Vi patienter sörjer över den utveckling som ledde till UCCs fall. Vi sörjer också med Haile Mahteme och övrig hängiven personal på UCC.

När Uppsala Cancer Clinic (UCC) höll till i Samariterhemmets lokaler, där de opererade oss bukhinnecancersjuka så lyckosamt, påstod en "oberoende" utredare som landstinget beställt, att det inte var patientsäkert med avståndet till övrig verksamhet på Akademiska sjukhuset, om det skulle behövas ytterligare vård därifrån. Man ville därför inte från UAS, remittera behövande patienter till UCC. Till en början var man däremot villiga att remittera patienter utomlands istället för till UCC. (Själv fick jag en remiss till Frankrike. Det var tydligen mer patientsäkert att låta flyga mig iväg till Lyon, än att remittera mig till den erkände specialisten i Sverige - Haile Mahteme på UCC i Uppsala.)

UCC öppnades sommaren 2012 för att landets kö med patienter som behövde specialistvård för bukhinnecancer, skulle minska. Här kunde man ta hand om många bukhinnecancersjuka och ge dem den vård som kunde förlänga och förbättra livet på dem. Till en början remitterade alla landsting i Sverige, utom Uppsala, sina patienter till UCC.

Efterhand lät fyra sjukhus i Sverige bygga upp sin egna verksamhet med operationer av bukhinnecancersjuka och sedan bestämdes det att inga patienter fick remitteras till UCC. På grund av detta försattes UCC i konkurs och landet förlorade sin bäst fungerande klinik med lång erfarenhet, ett 40-tal anställda och de garanterat största specialistkunskaperna i att vårda patienter med bukhinnecancer. 

Nu behöver landstinget och UAS lokalerna på Samariterhemmet. Så nu passar det plötsligt bra att operera där. Visst är det fint att utnyttja de bra lokaler som finns tillgängliga, men nog blir man beklämd att det får gå till på det här sättet! Först fryser man ut det utomordentligt väl fungerande UCC och ser till att krossa dem. Sedan ska man starta egen operationsverksamhet i deras lokaler som tidigare ansågs ligga för långt från Akademiska sjukhuset, för att det ska vara patientsäkert. Hur motiverar ni politiker detta? 

Här en notis från Sveriges Radio: Landstinget miljonrenoverar UCC:s gamla lokaler

Läs! (Och läs även kommentarerna på Sveriges Radios sida!)

Fortfarande finns anledning att protestera mot vad ULL och Akademiska sjukhusets ledning ställt till med för Patientgruppen bukhinnecancersjuka och för specialistkliniken UCC. I Svenska Dagbladet betättar två initierade läkare:

Prestige går före liv när cancerklinik läggs ned:

 http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/prestige-gar-fore-liv-nar-cancerklinik-laggs-ned_3617020.svd

Folkpartisten Ismail Kamil vill också sammanfatta vad som hänt i UCC-historien.Hans slutsats efter konkursen blir en önskan om att avskaffa landstingen. Om det skulle bidra till en mer rättvis vård vore det ju bra. Läs hans artikel i UNT.

Avskaffa landstingen!