Så det ser ut som om det handlade om prestige från sjukhusledningens sida ändå. Kan det vara så att Haile Mahteme var för frispråkig när han kritiserade Akademiska sjukhuset för att inte ge tillräckligt med operationstider till alla svårt sjuka i cancer i bukhinnan, medan han fortfarande arbetade på UCC? Kan det vara så att när han meddelade att han för patienternas skull i så fall öppnar en egen klinik och också att han gjorde det - Uppsala Cancer Clinic sommaren 2012- då brast det helt för sjukhusledningen, som kände sig trampade på tårna.

Vi minns ju också att sjukhusdirektör Lennart Persson inte på några villkor ville remittera till UCC. Det gick han ut med i media. Han såg också till att den första "oberoende" utredningen kom fram till att UCC inte var patientsäkert.

Jag blev diagnosticerad med spridd tarmcancer i bukhinnan våren 2012 och läkarna på Akkis fick inte remittera mig till UCC. Jag blev remitterad till Frankrike! Sedan ordnade andra goda krafter hjälp så att jag kunde opereras på UCC i alla fall och därefter har jag fått 1 1/2 år utan cancersymtom! En mycket fin och värdefull tid! Nu säger läkarna på Akkis att det inte går att operera den cancer som spritt sig på nytt i buken och i bröstkorgen och så jobbig är ju den här sjukdomen. (Men jag kan aldrig veta om det hade gått att göra något ifall andra läkare varit inblandade och jag fått gå på tätare kontroller.)

I UNT skriver läkaren och politikern Erik Norberg (fp) idag, att de försökt få till avtal mellan UAS och UCC men att sjukhusledningen hävdat först att patientsäkerheten inte räckt till och sedan att juridiken inte tillåtit avtal. (Båda de argumenten finns för övrigt emotsagda och senare utredningar visar motsatsen, men det har landstingspolitikerna blundat för.)

"Patientsäkerheten är ett argument som inom sjukvården ofta används när man vill döda en diskussion. Vem vågar säga emot någon som hävdar att patientsäkerheten inte är tillräcklig? Denna torde vara fullt tillräcklig vid UCC med dagens lokalisation och organisation. Inga akuta problem har hittills uppstått under de 21 månader verksamheten pågått med mer än 200 operationer."

Läs artikeln här: Vi ville men kunde inte.

Att fp inte kunde få till avtalet märks ju. Men varför blev det som det blev? Hur kan man det få till så att högklassig vård som räddar liv inte används när patientunderlaget och behovet finns? 

Det är så skrämmande dåligt av landstingspolitikerna och sjukhusledningen att de drivit denna häxkampanj mot UCC och svikit oss bukhinnecancersjuka patienter på detta sätt! Fullständigt oetiskt. Förstår inte hur de kan sova gott efter vad de ställt till med.

Hur kunde ni göra detta mot UCC och mot oss patienter?

Läs om konkursen i UNT: Cancerkliniken går i graven.

Bilderna är tagna i sptember 2012, när jag låg inlagd på UCC och opererades.

(Klicka på bilderna så syns de tydligare!)

Jag länkar åter till Håkan Andreassons artikel från UNT den 30/11 2013:

Cancer utan operation? Där han frågade vad som händer med de upp till 200 patienter som inte får behandling. Nu blir det ännu fler som kommer att stå utan behandling. Eftersom kirurgi är den enda behandling som kan ha chans att bota denna typ av cancer, förstår var och en att de patienter som ine opereras inte heller har chans att botas. Det finns så klart fall där sjukdomen spridit sig så mycket att det inte går att operera. Vi får i det läget behandlas med cytostatika för att försöka bromsa förloppet.

Men det finns också många patienter som skulle kunna opereras. Det var just det som UCC kunde göra, upptäcka cancern i tid, operera även många av de svåraste fallen och därmed ge levnadstid och livskvalitet till sina patienter.

Nu växer köerna på de sjukhus som opererar. Men de kan inte operera lika många och lika svåra fall som UCC kunde. 

Läs artikeln Patienterna fast i en rävsax, som Lars Påhlman skrev den 6/5 2014, där han skriver om hur landstingsdirektören knäckt UCC.

"Det är inte utan att man funderar på efter vilken ”ledstjärna” våra beslutsfattare driver sjukvården. Det är i varje fall inte för patienternas bästa, utan en krass ekonomisk agenda som lindas in, i just detta fall, i en massa förljugna uttalanden som kvalitet och svårigheter att få till ett avtal."

Jag hänvisar återigen till den utredning som Johannes Järhult gjort av UCC, där han visar på hög kompetens och goda resultat:

Nog är det en skandal att UCC inte fick fortsätta! Att de frystes ut så totalt från resten av Vårdsverige. Också på patienternas bekostnad.

Varför kunde inte alla aktörer samarbeta?

Så här den 1 maj kan jag inte låta bli att vara politisk. Dagens vård är bra men ännu inte tillräcklig och jämlik!

Erik Weiman tycker att man har försökt allt för att få till ett avtal med UCC. Jag säger bara jaså. Konstigt att det inte blev något samarbete då på något plan. Här uttalar sig Erik Weiman i UNT: Privatisering inte alltid rätt lösning.

Karin Dannaeus har skrivit en insändare i ämnet också: Det handlar om människoliv. Och nog är det märkligt att man i detta land inte tillhandahåller tillräckligt antal operationer som motsvarar behovet hos bukhinnecancersjuka? Hur planerar man?

Det finns också en notis i tidningen om att två kvinnor försökt få betalt för den vård de lagt ut själva hos UCC. Det är ju en stor kostnad och självklart vill man ha tillgång till den bästa vården. Men nej. De får inga pengar tillbaka av landstinget.  Läs artikeln här: Kräver landstinget för vårdkostnader.

Själv är jag just nu inlagd på onkologavdelningen på Akademiska sjukhuset.

Min tarmcancer blev opererad 2011. Jag fick metastaser i bukhinnan - bukhinnecancer med utgång från tarmcancern - 2012 och kunde efter många om och men opereras på UCC i september 2012. Efter det kände jag mig frisk länge, men nu har det kommit nya metastaser i bukhinnan, i bröstkorgen och i lungsäcken på höger kroppshalva. Eftersom cancern spritt sig så kan jag inte opereras längre, utan behandlas med cytostatika och Avastin. Jag har haft lite otur med starten här, då jag fick mycket biverkningar. Hoppas bli bättre snart så att jag kan åka hem imorgon och leva som vanligt till nästa behandling om ca 10 dagar.

Jag kanske ska tillägga också att förutom att man minskat på operationsmöjligheter, har man minskat på vårdplatserna. Här på de två onkologavdelningarna fanns förut över 20 platser på varje avdelning. Nu bara 14 per avdelning. Det blir körigt för såväl patienterna som ibland måste ligga i korridorerna och för personalen. Personalen gör ett strålande jobb. Man blir så väl omskött trots de svåra förutsättningarna. Men nog önskar man att det skulle se bättre ut totalt. Att alla fick lika vård. Att alla fick den bästa vården! Att personalen hade möjligheter att klara av allt på ett rimligt sätt utan att slita ut sig.

Men sjukhuspolitikerna och sjukhusledningen är i alla fall stolta över sitt sjukhus.

UCC stänger. De har inte längre patienter på grund av att sjukhusen inte längre remitterar dit. 

Det är sorgligt. Jag önskar att UCC fått fortsätta sin verksamhet och att alla sjukhus samarbetade. Så att alla bukhinnecancersjuka fick samma chans till den bästa vården!

Uppsala Cancer Clinic var en så fungerande och fin klinik fylld av hängivna och skickliga människor. 

Tack UCC för allt gott ni gjort. Ett fantastiskt arbete som vi patienter tackar er oändligt mycket för!

Läs i dagens UNT: Patientbrist tvingar UCC att stänga.

Idag har vi läst att UCC hamnat i kris. (Se tidigare inlägg på bloggen.) Hur kunde det bli så?

Det var Anders Thulin som gjorde den utredning av UCC som sedan låg som grund för landstinget att inte teckna avtal med UCC.  Landstinget påstod utifrån den utredningen att vården på UCC inte var patientsäker. Senare skyllde de på att det var juridiskt omöjligt att teckna avtal och samarbeta, och sa samtidigt att de gärna skulle vilja om det bara gick juridiskt. Svepskäl efter svepskäl?

Men var verkligen Thulin den oberoende expert man påstod att han var? 

Det finns en annan utredning av Johannes Järhult, som hävdar att vården på UCC är mycket patientsäker. Den utredningen vill landstinget inte läsa. De har redan bestämt sig för att inte samarbeta. Så går det till. Här nedan kommer sammanfattningen av den utredningen: