Fyra år idag! Den 12/9 2012 blev den dag då jag opererades för min spridda cancer, som då satt överallt i bukhinnan och på flera av mina organ. Operationen gav mig ny tid, nya dagar att leva på. Och jag lever fortfarande, tack vare operationen och tack vare den vård jag får nu, med Avastin- plus cellgiftsbehandlingar som motar tillväxten av den spridda tarmcancer som nu finns i små härdar i lever, lungsäck, skelett och lite i bukhinnan. Fantastiskt att vi kan få sådan vård!

Visst är det ändå märkligt hur min kropp har orkat!
Först en tarmcanceroperation hösten 2011, sedan 8 (adjuvanta) cellgiftsbehandlingar med Xeloda-tabletter, därefter när mina stora metastaser i buken upptäckts - 4 intravenösa cellgiftsbehandlingar (neoadjuvant behandling) med FOLFOX och därpå den stora bukhinneoperationen med HIPEC i sept 2012. Efter alla dessa behandlingar var jag symtomfri i 1 1/2 år.

Från och med början av 2014 då jag fått återfall med nya metastaser tills nu har jag sedan fått 25 intravenösa cellgiftsbehandlingar med Avastin: Avastin + Irinotecan + 5FU.

Och ärligt talat, efter 2 operationer och 37 behandlingar, mår jag illa! Det är så jobbigt med dessa behandlingar!

Tack och lov har jag bra dagar däremellan.

Vi hade en mycket trevlig och rolig julafton. Efter maten lekte vi alla tillsammans - barn och vuxna. Sedan blev det Kalle Anka, därefter efterrätt och julfika och sist lite fiskdamm. Sedan åkte alla hem utom den familj som bor hos oss. Vi hade julklappsutdelning och en trevlig kväll.

Men kanske åt jag för mycket på julaftonen. Godis är tufft att smälta. Och jag kan tänka att det lätt kan fastna i en opererad tarm. Idag på juldagen hann jag få i mig en kopp kaffe och en skål med fruktsallad, flingor och havremjölk, sedan blev jag dålig. Jag kräktes sex gånger och sov bort hela dagen. Tur då att de andra hade planerat in andra aktiviteter för juldagen.

Hoppas nu att morgondagen blir bättre för min del.

God fortsättning!

För ett år sedan idag, låg jag på operationsbordet på UCC. Ingen visste hur det skulle gå, om det ens skulle vara möjligt att operera bort mina metastaser. Så glädjen var enormt stor när dr Haile Mahteme ringde min man på eftermiddagen och sa att nu var de klara och det hade gått riktigt bra!

Jag fick ett nytt liv! Så här såg jag ut som "pånyttfödd".

En ny chans. Tack vare alla snälla människor som samlade in pengar så att jag kunde opereras. Och tack vare de fantastiskt skickliga läkare och annan vårdpersonal som hjälpte mig. Och nu har jag varit cancerfri i ett helt år. Ett mirakel. Tack alla inblandade!

Jag tror att jag måste fira detta riktigt mycket! Ikväll roar jag mig med att äta gott och på teater med två av mina barn.

Hurra!

Är så trött i ryggen idag. Det känns som om jag inte kan hålla uppe mig själv och det är lite smådeppigt. Har väl ansträngt mig för mycket de sista dagarna. Men annars går det framåt. Jag kan äta riktigt bra och såret läker fint. Nu har jag slutat med värktabletter (tar bara om jag måste) och blodförtunnande sprutor. Gördeln behöver jag inte heller längre, det är bara stödstrumporna som får hänga kvar en tid.

Jag har gått en promenad i duggregnet, men annars har dagen mest tillbringats i halvliggande eller helt liggande.

Funderar över när jag ska kunna börja med yoga. På onkologen på Akademiska sjukhuset har de yoga för cancersjuka och för de som ska rehabilitera sig efter sin cancersjukdom. Jag tror att det kan vara bra - att hitta avslappning och träna efter sin förmåga. Men kanske måste jag läka ihop lite mer och bli något starkare först.

Funderar också på att ta mig till jobbet och hälsa på någon dag i veckan. Det skulle muntra upp mig att träffa mina fina arbetskamrater igen.