tursomentokig

Fyraårsdagen

Av Helena Lundbäck - 2016-09-12 12:25

Fyra år idag! Den 12/9 2012 blev den dag då jag opererades för min spridda cancer, som då satt överallt i bukhinnan och på flera av mina organ. Operationen gav mig ny tid, nya dagar att leva på. Och jag lever fortfarande, tack vare operationen och tack vare den vård jag får nu, med Avastin- plus cellgiftsbehandlingar som motar tillväxten av den spridda tarmcancer som nu finns i små härdar i lever, lungsäck, skelett och lite i bukhinnan. Fantastiskt att vi kan få sådan vård!

 
 
Ingen bild

Maggan

12 september 2016 14:07

Fantastiskt, jag är glad att vi bor i Sverige trots att många kritiserar sjukvården. Jag har också fått den bästa tänkbara vården. Vet inte om det beror på tur, slumpen eller annat, för man hör också talas om skräckexempel. Hoppas och tror du får många fina år till...jag har läst om många som lever väl med kronisk cancer,länge... bara man kan kan släppa tankarna och försöka leva i nuet (fast jag vet att det är svårt men vi försöker så gott vi kan)
Höstkram från Maggan

Helena Lundbäck

12 september 2016 17:11

Höstkram och all lycka till dig!

 
Ingen bild

Emma Lu

12 september 2016 17:03

Den är vi evigt tacksamma för! Sån fin och värdefull tid vi har tillsammans med dig <3

Helena Lundbäck

12 september 2016 17:13

Tack käraste kära för de orden! Kram!

 
Ingen bild

Jeanette Elmström

13 september 2016 03:25

Sverige o svensk sjukvård är fantastisk.
Jag har också kronisk cancer sedan 3 år tillbaka och fått den bästa tänkbara vård. Sedan november 2015 har jag genomgått 3 stora bukop. Nr 1 för att ta bort metastaserna i levern och de 2 för att försöka ge mig en dräglig nutrition.
Så inspirerande att läsa din blogg och hoppingivande. Jag önskar dig många fina o bra år till.
Kram w

Helena Lundbäck

13 september 2016 09:58

Tack! Och lycka till med ditt liv och din hälsa!

 
Ingen bild

Susanna

13 september 2016 08:49

Hej!

Jag kikade in på din sida precis och har läst ALLT! Jag väntar själv på att få röntgas och tog prover igår. Jag är bara 28 år och har två små barn och jag har en sån otrolig ångest över om-ifall-att jag måste lämna dem...

Men när jag läst din blogg får jag hopp! Ännu har jag inte fått något bekräftat, utan är ju under utredning, men har jag cancer så betyder inte det döden.

Jag är så glad för din skull. Hoppas du får leva och bli gammal och får må bra.

Mvh,Susanna

Helena Lundbäck

13 september 2016 14:59

Härligt Susanna, att du vågar hoppas! Kom ihåg att de allra flesta blir friska och många kan också leva vidare ganska gott trots att de blir kroniskt sjuka.

Från

Blogg / Hemsida

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Ovido - Quiz & Flashcards