Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så!

På morgonen vaknade jag
som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna.

Men jag klev upp ur sängen och ut för att få lite frisk luft och för att titta på lusthuset som glänste så vackert i solskenet. Anna-Karin följde mig på den lilla promenaden och Peter visade hur fint det blivit inomhus.
Hans och Peter har köpt ett runt bord, som de sågat mitt itu, och ställt mot väggen. Det blev så bra som avställningsbord. Sedan är där så fint med levande ljus i ljuskronor och ljus som lyser av samlat dagsljus, samt bord med duk och glasskiva på och korgstolar med fårskinn i. Nu är det så mysigt där!

Sedan gick vi en pytteliten sväng på bruksgatan. Men allt vilande har gjort mig svag. Eller all svaghet sipprar fram nu som ett resultat av allt jag gått igenom. Jag orkar inte mer helt enkelt, efter all sorg och alla sorgereaktioner. Nu är jag så trött och behöver arbeta lugnt.

Och hur konstigt är det inte!

Pappa ringde till mig på eftermiddagen i lördags och lät alldeles uppriven på rösten. Han kunde inte väcka mamma, sa han. Hon hade gått och lagt sig på sin säng, med kläderna på, och somnat in där efter lunchen. Sedan ville han väcka henne efter några timmar, men det gick inte.

Jag letade fram telefonnumret till min kusin och han fick ringa efter ambulans och sedan ta hand om pappa, till dess att min bror kunde komma upp och hämta hem honom. Han tog över och skjutsade pappa till lägenheten i Sundsvall. 

Själv åkte jag in till Uppsala och gick på teater med några vänner. Det teaterbesöket var bestämt sedan länge och det gjorde mig gott den kvällen. Min bror Ola har stannat kvar hos pappa i Sundsvall. Och nu har min man Peter också åkt de trettio milen upp till pappa i Sundsvall. De äter tårta ikväll, men ska "prata allvar" i morgon.

Jag ska åka upp senare. Först måste jag läggas in för att byta smärtpump. Imorgon tisdag ska jag åka in till sjukhuset och så får vi se hur lång tid det tar innan jag har vant mig vid den nya pumpen och  medicineringen.

Idag har jag också fått blommor från mina kompisar som gick på teater med mig. Så fint! Tusen tack!

Nu vilar jag och min dotter Lisa har kommit för att hålla mig sällskap. Hon lagade mat åt oss och såg till att vi fick en fin kväll. Tack!

Och i alla mellanrum kommer tankarna om mamma. Min fina mamma som nu har somnat in.

Tack älskade mamma för allt jag fick av dig!

Så skönt ändå att du fick gå före mig.

Nu var det sannerligen längesedan som jag skrev något här i bloggen. Jag har haft en hel del för mig. Sovit mycket förstås, men också umgåtts med vänner. Vi var med några vänner på en konsert i Tegelsmora kyrka, då Gustaf Norén sjöng och pratade om musik och om livet, tillsammans med två musiker. Det var en fin upplevelse.

Sedan var vi på en kräftskiva bland glada människor. Och förra söndagen bakade jag bullar med min dotterdotter. Också det en glad tillställning.

Och jag får inte glömma att Valle haft besök av en schäferdam medan vi umgicks vid fikabordet med hundens matte och husse. Tidigare hade Valle också besök av en annan tik som ville springa runt i trädgården med Valle, medan hennes snälla matte planterade en ståtlig rosa malva hos oss.

Så har vi haft besök av min snälla brorsdotter. Hon stannade i två dagar.

På lördagen hälsade vi på en kompis med en hund som bor några mil härifrån och idag var en annan kompis på besök hos oss.

Jag har i och för sig haft en hel del värk, men det känns ändå bra med alla besök. Jag känner mig nöjd och glad förutom det onda. Och när jag fått frågan om jag känner mig älskad, så måste jag svara att det gör jag. Bättre än så här kan det väl knappast bli.

Och medan alla besöken pågått, har Peter jobbat vidare med att måla lusthusets alla ytor. Det är många fönster ...

Det blev en fin begravning och minnesstund för min farbror. Vi berättade för varandra vad han gjort och betytt för oss och det var med en positiv och glad känsla som vi mindes honom. Jag kände mig också så glad att få träffa mina kusiner. De var så vänliga och varma och det var gott.

När det blir min tur hoppas jag på en liknande minnesstund fylld av positiva minnnen och skratt.