Behandlingarna tar på orken. Det går upp och ner med krafterna. Idag har jag nästan bara sovit, trots att en av de bästa vännerna varit på besök och lunchat med oss. Jag masade mig upp och gjorde en äppelpaj samt gick en kort promenad med hunden, men inget annat orkade jag. Sedan har jag somnat om gång på gång, även när vännen var på besök. Tur att jag har en man som kan laga mat och diska och ta hunden på långpromenader.

Hur ska jag hitta ny energi?

Nu närmar sig en ny helg. Förra helgen var vi i Göteborg och såg många bra filmer på Filmfestivalen. (Den pågår fortfarande, men nu är vi hemma.)
Väl hemkomna sov jag helt utmattad och tröttheten fortsatte på onsdagen och torsdagen under min behandling. Det kan ibland kännas så tungt när man mår illa och inte orkar stå, gå eller äta. Idag är det fredag och det känns bättre. Jag har kunnat hålla mig vaken och också äta och dricka, även om jag har smärta. Nu väntar jag på att teamet ska plocka bort min pump som är tom igen. All cyto har pumpats in i min kropp.

Jag tänker på att jag har sån tur som slipper vara ensam när jag mår så där dåligt. Det måste kännas förfärligt att vara ensamstående och bli så sjuk. Tack och lov har jag en underbar man som hjälper mig.

Ha det fint i helgen!

Ny behandling i torsdags. Jag fick den långsamt, med mycket vätska och med reducerad dos. Ändå blev det rejäla biverkningar med kräkningar på efternatten och morgonen därpå. Teamet kom hem till mig och gav mig haldolspruta så att jag skulle slippa kräkas. Jag fick också morfinspruta mot värken och somnade sedan. Sov i ett dygn i stort sett hela tiden. Väcktes för att ta min ord medicin.

Sov vidare på fredagen och idag lite bättre, men värk i bröstet. Läkaren på ODA har provat med att höja min dos av Gabapentin också, så får vi se om det hjälper. Jag känner mig risig nu och rädd att jag inte ska orka med fler behandlingar. Men jag får se.

Ikväll ska de komma och koppla bort pumpen.

"Väsentligen oförändrat". "Inget nytillkommet". Jag läser i röntgensvaret och blir glad att sjukdomen är stabil och att det fortfarande går att mota cancern med de behandlingar jag får. Dags igen för ny behandling på torsdag.

Ikväll är det Cancergala på TV4 igen. Viktigt att forskningen får nya gåvor. Jag hoppas att vi tillsammans skänker mycket och att man snart hittar de mediciner som låter alla som drabbas av cancer överleva och leva gott.

Idag känner jag mig alldeles däckad och frusen inifrån, har svidande värk i bröstet och om jag inte sover så ligger jag med uppvärmd vetekudde under lager med yllefiltar och tårarna rinner på mig. Det tar på kroppen att vara sjuk.

Men jag försöker röra mig lite också. Jag gick ut en kort vända och fick känna hur det blir kallare och kallare ute.

Läkare och sköterska har besökt mig. Jag ska få fortsätta med morfinplåster och se om jag ska ha den styrka vi börjat med, eller om jag ska höja. Idag har jag fått ta extra morfintabletter för att klara smärtan, men vi får se hur det blir kommande dagar. Plåstren kan jag byta själv var tredje dag och eftersom jag sätter plast på dem, kan jag duscha med dem. Det verkar ändå vars en smidig variant att ta medicin på. Jag behöver bara komplettera med Gabapentin-tabletterna som jag också tar. Jag har också fått lämna blodprov för att kolla att Krea-värdet är ok, inför röntgen.

Imorgon ska jag alltså röntgas igen, och som vanligt är jag rädd för att resultatet ska visa att metastaserna vuxit, trots att jag behandlats. Hittills har jag haft sådan tur. Jag har nu levt ovanligt länge med min spridda tarmcancer. Cellgifter + Avastin har hållt emot längre än väntat. Ändå vet jag att den dag kommer när det inte går att mota sjukdomen längre och så klart tänker jag på att kanske är det dags nu. Eftersom jag haft extra mycket värk den senaste tiden misstänker jag att vi är där. Men, jag har tänkt så förr och haft fel. Kanske har jag fel även denna gång. Kanske har jag fortfarande tur ...

Sedan blir det provtagning den 10/1 och resultat på röntgen och provtagningen får jag inte förrän jag träffar läkaren på ODA den 12/1.