tursomentokig

Hur vi talar om cancer

Av Helena Lundbäck - 2014-11-09 22:14

Vi som är sjuka i cancer, vi kämpar på med livet, behandlingarna, symtomen, tankarna och känslorna. Men hur det ska gå och hur länge vi får leva är aldrig självklart. Hur mycket vi än kämpar är utgången aldrig säker. För den beror på så mycket annat än vad vi kan styra över. Vi måste bara försöka finna oss i vad som sker. Det är ingens fel eller skuld. Vi kan inte "vinna kriget mot cancern" på ren vilja. Det handlar inte om prestationer. Det är något vi möter i livet som ibland kan sluta med att vi blir friska och ibland att vi blir kroniskt sjuka. Eller att vi dör. 


Åsa Beckman skriver om det i dagens DN:

Omänskligt att ge den sjuka ansvaret för cancern.

 
 
Ingen bild

Eva

10 november 2014 21:36

Hej Helena.

jag håller fullkomligt med dig i det du skriver. Det är så sant!!Även det Åsa Beckman skriver. Är nära anhörig till cancer och varje dag får vi höra i familjen att man ska tänka positivt, kämpa på och inte ge upp. Även min man som är sjuk. En dag sa min dotter till mig att det känns som att om det här inte går bra med pappa så känns det som att det beror på mig att jag inte har varit nog positiv. För att inte tala om den som är sjuk som kämpar på hela tiden med allt som sjukdomen innebär. Helt sant att man kan inte ge den sjuka ansvaret för cancern. Tack för fina ord igen från dig!

Kram från oss

Helena Lundbäck

10 november 2014 21:47

Att vara människa är att ibland vara stark och ibland svag, ibland kämpa, ibland bli uppgiven. Tack själv för fina ord och kramar!

Från

Blogg / Hemsida

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Ovido - Quiz & Flashcards