Om hur jag mår efter operationen - i UNT

Idag är min historia i fokus igen i lokaltidningen UNT. Det är ju en märklig historia, att jag som patient inte remitteras till specialistvården i närmsta stad, utan remitterades till Frankrike för vård. Fortfarande har inget avtal mellan Uppsala läns landsting och UCC tecknats, så fler patienter i länet kan komma i kläm och inte få den vård som faktiskt finns här. Det känns oerhört frustrerande, eftersom det handlar om liv eller död för oss drabbade.

I artikeln i tidningen tar man bland annat upp hur jag trots allt valde att tacka nej till Frankrike, låna ihop pengar och bekosta operationen själv hos UCC i Uppsala. Jag berättar också i artikeln om hur överväldigad och tacksam jag är av allt engagemang hos människor som stöttat mig på alla sätt och skänkt pengar till insamlingen. Och om stödkonserten som gospelkören Gloryfires ska hålla i Missionskyrkan i Uppsala på onsdag (den 3/10 kl 19.00)

Det är oerhört stärkande och omvälvande ska ni veta, att känna allt stöd och all värme från så många människor i alla möjliga sammanhang. Jag förstår samtidigt att det upprör många att politiker och sjukhusledning inte använder våra skattepengar till den vård som finns, utan väljer att dra ut på processen. Att inte dödssjuka patienter får bli räddade av den operation som kan bota dem. Jag hoppas att landstinget och Akademiska sjukhuset skyndar sig med avtalet nu, så att ingen fler ska behöva hamna i samma slitsamma och orosfyllda situation som jag varit i!

Nu har jag hittat en länk på nätet till artikeln i papperstidningen.

Och parallellt med artikeln gjordes också ett tv-inslag på 24UNT - Titta gärna här: "Tumörerna vägde flera kilo"